Någon som man kan prata med?

[Indigo Kanavo]

Det är motgång efter motgång när det gäller livet. Jag har försökt att kämpa med börjar känna mig riktigt trött. Det känns som vad jag än gör så har universum valt att göra mitt liv så hemskt det går. Alla har alltid sagt att jag är stark men för att vara ärligt så har jag inget val än att vara det, Jag börjar dock känna mig hopplös och trött på att kämpa. Jag är rädd. Jag är rädd att en dag kommer jag snappa och bara avsluta allt. Jag vet inte var ska jag ta mig till.

[Blue Leputo]

Jag förstår din känsla, jag har också fått höra att jag är stark och mina föräldrar är starka som orkar kämpa för mig när jag var på sjukhuset osv. men jag tycker att det känns som: Jag har ju inget annat val. Ska jag bara ge upp så är det ju ingen vitts med någonting, så det är ju lika bra att kämpa på och försöka hitta det so gör en glad och fortsätta vara positiv och hoppas på det bästa 🙂 Det är bara skriva om du vill snacka

[Yellow Tylifa]

Jag tycker det är konstigt när folk säger så. ”Men vad du är stark!”
Va? Men vad ska man göra då?
Förstår det helt. Hoppas du mår bättre just nu.

<3 Är det inte lite så att de personer som menar på att man är så himla stark som inte duckar under av alla dessa livmotgångar år efter år, är sådana som själva inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att råka ut för något liknande? Det är som att de häpnar över att man övh står på benen när motgångarna kommer? Jag har jättesvårt att relatera och förstå människor som inte råkat ut för trauman. För mig är det häpnadsväckande och rakt igenom obegripligt hur man lyckats komma undan.

Jag läste dock om en studie en gång som visade att personer med svåra kriser kan bli starkare på sikt av dessa – att det finns sådant som tyder på att man stärker och bygger upp sig själv. Det var dock viktigt att man hann återhämta sig mellan kriserna. Jag tänker på den studien ibland när jag tycker livet är orättvist; jag tänker på de som inte blir prövade och som inte lär känna sig själva och sin motståndskraft i livet.

Orkar tyvärr inte leta rätt på den studien just nu men hittade däremot en journalist som sammanfattar detta i en artikel (ifall någon är intresserad och kanske tycker det känns lite hoppingivande att höra):

Lite trauma är stärkande
Svåra upplevelser kan göra oss starkare, än om vi går igenom livet helt utan bakslag. Men det ska vara lagom många kriser. Och det tar en viss tid efter traumat innan vår motståndskraft har stärkts.

Vi kanske tror att vi mår bäst av att gå igenom livet utan kriser och katastrofer, i lugn och stilla harmoni. Men det verkar faktiskt inte så.

Svåra upplevelser kan göra att vi senare i livet mår bättre psykiskt än om vi inte hade gått igenom några kriser alls. Vi klarar både dagliga små förtretligheter och nya trauman bättre. Men det får inte vara för många och täta påfrestningar, då försvinner den goda effekten.

Det visar psykologiprofessorn Mark D Seery och hans kollegor vid University at Buffalo i USA i flera studier. De har bland annat låtit 2000 personer svara på om de har varit med om svåra händelser som dödsfall i familjen, sexuella övergrepp, svår sjukdom, skilsmässa och naturkatastrofer, och när krisen inträffade.

Dessa personer följdes upp under flera år, de fick rapportera hur de mådde psykiskt och om de hade varit med om nya kriser. Det visade sig att de som mådde bäst och upplevde sig starkast, var de som tidigare i livet hade varit med om två till fem svåra upplevelser.

Men som Mark D Seery påpekar: det går inte att säga generellt att just det antalet kriser är lagom. Det finns många andra omständigheter som påverkar livet för en människa, som inte går att mäta i en forskningsstudie.

Det här innebär förstås inte att vi ska negligera kriser. Det ÄR svårt och vi mår inte bra efter en kris, tvärtom, trauman påverkar hälsan negativt lång tid efteråt. Men efter ett och ett halvt år eller mer – det är förstås också individuellt – börjar vi känna oss starkare och står bättre rustade inför kommande kriser.

— Dåliga saker är fortfarande dåliga saker. Men ett trauma kan visa sig ha en god sida, en guldkant, säger Mark d Seery.

Forskarna intervjuade också människor med kronisk ryggvärk för att se hur de upplevde sin vardag. Det visade sig att de som hade varit med om några kriser tidigare i livet kände sig minst handikappade av värk, de var mindre beroende av omgivningen, använde mindre smärtstillande och var mer sällan deprimerade.

En annan försöksgrupp av frivilliga friska personer fick stoppa händerna i iskallt vatten och rapportera hur de upplevde smärtan. De fick också berätta om ifall de upplevde katastrofkänslor och om de överväldigades av smärta och negativa tankar.

Samma resultat här som i de andra studierna: personer som hade varit med om några kriser tidigare i livet kände mindre smärta och upplevde inte lika starka negativa känslor, jämfört med dem som inte hade varit med om några kriser alls eller dem som varit med om många kriser.

Forskarna vet inte säkert varför vi blir starkare av ett lagom antal kriser. Mark D Seery tror att vi med tiden lär oss att förstå och hantera svåra situationer istället för att bli överväldigade av dem – om påfrestningarna inte är alltför för stora vill säga. Han jämför med fysisk träning.

— På samma vis som kroppen behöver träning för att förbättra konditionen, kan psykisk styrka inte utvecklas om en person aldrig utsätts för stress. Och på samma sätt som för mycket fysisk träning kan vara skadlig, kan alltför för mycket stress hindra oss från att bli starkare.

Det är samma sak som med vårt immunsystem menar Mark D Seery: det måste utsättas för bakterier och andra utmaningar för att kunna jobba på och bli effektivt. Därför kan en människa som haft alla tänkbara barnsjukdomar vara jättefrisk som vuxen.

Men det finns också andra faktorer som spelar roll för hur vi hanterar stress och kriser, som vårt genetiska arv, om vi lever ensamma eller inte, ålder och om vi varit deprimerade tidigare. Man vet inte heller om olika sorters kriser påverkar oss på olika sätt. Forskargruppen i Buffalo har nya studier på gång för att försöka ta reda på mer om vad som gör oss psykiskt starka.

— Vi behöver lära oss mycket mer om hur vår motståndskraft fungerar, säger Mark D Seery.”